Den fattige mannen och den rike mannen - Saga av Bröderna Grimm

Förr i tiden, när Herren själv fortfarande vandrade omkring på denna jord bland människorna, hände det sig en gång att han var trött och överväldigad av mörkret innan han kunde nå ett värdshus. Nu stod det på vägen framför honom två hus mittemot varandra; det ena stort och vackert, det andra litet och fattigt. Det stora tillhörde en rik man och det lilla en fattig man.

Då tänkte Herren: ”Jag ska inte vara någon börda för den rike mannen, jag ska stanna hos honom över natten.” När den rike mannen hörde någon knacka på sin dörr öppnade han fönstret och frågade främlingen vad han ville ha. Herren svarade: ”Jag ber bara om ett natts logi.”

Då betraktade den rike mannen den resande från topp till tå, och eftersom Herren bar vanliga kläder och inte såg ut att ha mycket pengar i fickan, skakade han på huvudet och sa: ”Nej, jag kan inte ta emot dig, mina rum är fulla av örter och frön; och om jag skulle ge alla som knackar på min dörr logi, skulle jag mycket snart kunna gå och tigga själv. Gå någon annanstans för att få logi,” och med detta stängde han fönstret och lämnade Herren stående där.

Så vände Herren den rike mannen ryggen och gick över till det lilla huset och knackade på. Knappt hade han gjort det förrän den fattige mannen öppnade den lilla dörren och bad den resande komma in. ”Tillbringa natten hos mig, det är redan mörkt”, sa han; ”du kan inte gå längre i natt.” Detta behagade Herren, och han gick in. Den fattige mannens hustru skakade hand med honom och välkomnade honom och sa att han skulle göra sig hemmastadd och stå ut med vad de hade fått; de hade inte mycket att erbjuda honom, men vad de hade skulle de ge honom av hela sitt hjärta. Sedan lade hon potatisen på elden, och medan de kokade mjölkade hon geten, så att de kunde få lite mjölk med sig. När duken var lade, satte Herren sig ner med mannen och hans hustru, och han njöt av deras grova mat, för det fanns glada ansikten vid bordet. När de hade ätit kvällsmat och det var dags att gå och lägga sig, kallade kvinnan sin man åt sidan och sade: ”Hör du, käre make, låt oss bädda en halmsäng åt oss själva i natt, och sedan kan den stackars resenären sova i vår säng och vila ordentligt, för han har vandrat hela dagen, och det gör en trött.” ”Av hela mitt hjärta”, svarade han, ”ska jag gå och erbjuda honom det.” Och han gick till främlingen och inbjöd honom, om han inte hade några invändningar, att sova i deras säng och vila sina lemmar ordentligt. Men Herren var ovillig att ta deras säng från de två gamla människorna; emellertid ville de inte vara nöjda, förrän han till slut gjorde det och lade sig ner i deras säng, medan de själva låg på lite halm på marken.

Nästa morgon steg de upp före gryningen och lagade så god frukost som möjligt åt gästen. När solen sken in genom det lilla fönstret och Herren hade stigit upp, åt han återigen med dem och gjorde sig sedan redo att ge sig av på sin resa.

Men när han stod vid dörren vände han sig om och sade: ”Eftersom ni är så vänliga och goda, får ni önska er tre saker, och jag ska ge dem.” Då sade mannen: ”Vad annat skulle jag önska mig än evig lycka, och att vi två, så länge vi lever, må vara friska och ha vårt dagliga bröd varje dag; för den tredje önskan vet jag inte vad jag ska få.” Och Herren sade till honom: ”Vill du önska dig ett nytt hus istället för detta gamla?” ”Åh, ja”, sade mannen; ”om jag kan få det också, skulle jag tycka mycket om det.” Och Herren uppfyllde hans önskan och förvandlade deras gamla hus till ett nytt, gav dem återigen sin välsignelse och fortsatte.

Solen stod högt när den rike mannen reste sig och lutade sig ut genom fönstret och såg, på motsatta sidan av vägen, ett nytt, rent hus med röda tegelpannor och ljusa fönster där den gamla hyddan brukade stått. Han blev mycket förvånad, kallade på sin fru och sa till henne: „Säg mig, vad kan ha hänt? I går kväll stod det en eländig liten hydda där, och idag finns det ett vackert nytt hus. Spring dit och se hur det har gått till.“

Så gick hans hustru och frågade den fattige mannen, och han sade till henne: ”Igår kväll kom en resande hit och bad om ett nattlogi, och i morse när han tog farväl av oss uppfyllde han tre önskningar – evig lycka, hälsa under detta liv och vårt dagliga bröd också, och dessutom ett vackert nytt hus istället för vår gamla hydda.”

När den rike mannens hustru hörde detta sprang hon hastigt tillbaka och berättade för sin man hur det hade gått till. Mannen sade: ”Jag skulle kunna slita mig i bitar! Om jag bara hade vetat det! Den där resenären kom också till vårt hus och ville sova här, och jag skickade iväg honom.” ”Fort!” sade hans hustru, ”upp på din häst. Du kan fortfarande hinna ikapp mannen, och då måste du be om att få tre önskningar uppfyllda.”

Den rike mannen följde det goda rådet och galopperade iväg på sin häst, och kom snart fram till Herren. Han talade mjukt och vänligt till honom och bad honom att inte ta det illa upp att han inte hade släppt in honom direkt; han letade efter nyckeln till ytterdörren, och under tiden hade främlingen gett sig av. Om han återvände samma väg måste han komma och bo hos honom. „Ja“, sa Herren; „om jag någonsin kommer tillbaka igen, ska jag göra det.“ Då frågade den rike mannen om han inte fick önska sig tre saker också, som hans granne hade gjort? „Jo“, sa Herren, det kunde han, men det skulle inte vara till hans fördel, och han gjorde bäst i att inte önska sig någonting; men den rike mannen tänkte att han lätt kunde be om något som skulle öka hans lycka, om han bara visste att det skulle beviljas. Så Herren sade till honom: „Rid hem då, och tre önskningar som du kan ge dig skall uppfyllas.“

Den rike mannen hade nu fått vad han ville ha, så han red hem och började fundera över vad han skulle önska sig. Medan han tänkte så släppte han tränset, och hästen började springa omkring, så att han ständigt stördes i sina funderingar och inte kunde samla sina tankar alls. Han klappade den på halsen och sa: „Sakta, Lisa“, men hästen började bara med nya trick. Till slut blev han arg och ropade otåligt: ​​“Jag önskar att din hals var bruten!“ Så fort han hade sagt orden föll hästen ner på marken, och där låg den död och rörde sig aldrig mer. Och så uppfylldes hans första önskan. Eftersom han var snål av naturen tyckte han inte om att lämna selen liggande där; så han skar av den och satte den på ryggen; och nu var han tvungen att gå till fots. „Jag har fortfarande två önskningar kvar“, sa han och tröstade sig med den tanken.

Och nu, medan han långsamt gick genom sanden och solen stekte hett mitt på dagen, blev han ganska het och arg. Sadeln gjorde ont i ryggen, och han hade ännu ingen aning om vad han skulle önska sig. ”Om jag skulle önska mig alla rikedomar och skatter i världen”, sa han till sig själv, ”skulle jag fortfarande tänka på alla möjliga saker senare, det vet jag i förväg. Men jag ska se till att det inte finns något alls kvar för mig att önska mig efteråt.” Sedan suckade han och sa: ”Ah, om jag bara vore den där bayerska bonden, som likaledes fick tre önskningar uppfyllda och mycket väl visste vad han skulle göra, och först önskade sig en hel del öl, i det andra så mycket öl han kunde dricka, och i det tredje en tunna öl på köpet.”

Många gånger trodde han att han hade hittat den, men så tycktes det honom vara för lite. Då kom han att tänka på vilket lätt liv hans fru hade, för hon stannade hemma i ett svalt rum och njöt av det. Detta irriterade honom verkligen, och innan han hann veta sa han: „Jag önskar bara att hon satt där på den här sadeln och inte kunde komma av den, istället för att jag skulle behöva släpa den på ryggen.“ Och när det sista ordet var sagt försvann sadeln från hans rygg, och han såg att hans andra önskan hade uppfyllts. Då kände han sig verkligen varm. Han började springa och ville vara helt ensam i sitt eget rum hemma, för att tänka på något riktigt stort för sin sista önskan. Men när han kom dit och öppnade salongsdörren såg han sin fru sitta mitt i rummet på sadeln, gråtande och klagande, och helt oförmögen att komma av den. Så han sa: „Bär den, så ska jag önska dig alla rikedomar på jorden, stanna bara där du är.“ Hon kallade honom emellertid en dåre och sade: ”Vad ska jag göra av alla jordens rikedomar om jag ska sitta i den här sadeln? Du har önskat att jag ska sitta i den, så du måste hjälpa mig av.” Så oavsett om han ville eller inte, tvingades han låta sin tredje önskan vara att hon skulle bli av med sadeln och kunna stiga av den, och omedelbart uppfylldes önskan. Så han fick inget annat ut av det än besvär, problem, misshandel och förlusten av sin häst; men de fattiga levde lyckligt, stilla och fromt till sin lyckliga död.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys