Lästid: 10 min
Första berättelsen.
En skomakare hade, utan egen förskyllan, blivit så fattig att han till slut bara hade läder kvar till ett par skor. Så på kvällen skar han ut skorna som han ville börja sy nästa morgon, och eftersom han hade gott samvete lade han sig tyst i sin säng, anförtrodde sig åt Gud och somnade. På morgonen, efter att han hade bett sina böner och just skulle sätta sig ner för att arbeta, stod de två skorna helt färdiga på hans bord. Han blev förbluffad och visste inte vad han skulle säga. Han tog skorna i sina händer för att betrakta dem närmare, och de var så prydligt gjorda att det inte fanns en enda dålig stygn i dem, precis som om de var avsedda som ett mästerverk. Strax därefter kom också en köpare in, och eftersom skorna behagade honom så mycket betalade han mer för dem än vad som var vanligt, och med pengarna kunde skomakaren köpa läder till två par skor. Han skar ut dem på kvällen, och nästa morgon skulle han börja arbeta med nytt mod; men han behövde inte göra det, för när han steg upp var de redan färdiga, och det saknades inte heller några köpare som gav honom tillräckligt med pengar för att köpa läder till fyra par skor. Följande morgon fann han också de fyra paren färdiga; och så fortsatte det ständigt, det han skar ut på kvällen var klart på morgonen, så att han snart hade sin ärliga självständighet tillbaka och till slut blev en rik man. Nu hände det sig att en kväll inte långt före jul, när mannen hade hållit på att klippa ut, sa han till sin fru, innan han gick och la sig: „Vad tycker du om vi skulle stanna uppe i natt för att se vem det är som ger oss denna hjälpande hand?“ Kvinnan gillade idén och tände ett ljus, och sedan gömde de sig i ett hörn av rummet, bakom några kläder som hängde där uppe, och tittade på. När det blev midnatt kom två små, söta nakna män, satte sig vid skomakarbordet, tog allt arbete som låg framför dem och började sy, sy och hamra så skickligt och så snabbt med sina små fingrar att skomakaren inte kunde vända bort blicken av förvåning. De stannade inte förrän allt var klart och stod färdiga på bordet, och sedan sprang de snabbt iväg.
{Obs: Du kan läsa en illustrerad version av den här berättelsen, plus andra julsagor, i vår samling Julberättelser: Natten före jul och 21 andra illustrerade julberättelser , nu tillgänglig för Amazon Kindle}
Nästa morgon sa kvinnan: ”De små männen har gjort oss rika, och vi måste verkligen visa att vi är tacksamma för det. De springer omkring så och har ingenting på sig och måste frysa. Jag ska säga dig vad jag ska göra: Jag ska sy små skjortor och rockar och västar och byxor åt dem och sticka ett par strumpor åt båda, och gör du också två små par skor åt dem.” Mannen sa: ”Jag gör det gärna.” Och en natt, när allt var klart, lade de alla sina presenter på bordet istället för det utklippta arbetet och gömde sig sedan för att se hur de små männen skulle bete sig. Vid midnatt kom de springande in och ville börja arbeta genast, men eftersom de inte hittade något utklippt läder, utan bara de fina små klädesplaggen, blev de först förvånade och sedan visade de stor förtjusning. De klädde på sig med största snabbhet, tog på sig de fina kläderna och sjöng:
„Nu är vi pojkar så fina att se, Varför skulle vi skomakare längre vara det?” Sedan dansade och hoppade de och hoppade över stolar och bänkar. Till slut dansade de utomhus. Från den stunden kom de inte mer, men så länge skomakaren levde gick allt väl för honom, och alla hans företag lyckades.
Andra berättelsen.
Det var en gång en fattig tjänsteflicka som var flitig och renlig och sopade huset varje dag och tömde sina sopor på den stora högen framför dörren. En morgon när hon just skulle tillbaka till sitt arbete hittade hon ett brev på denna hög, och eftersom hon inte kunde läsa ställde hon sin kvast i hörnet och tog brevet till sin husbonde och matmor, och se, det var en inbjudan från alverna, som bad flickan att hålla ett barn åt dem vid dess dop. Flickan visste inte vad hon skulle göra, men till slut, efter mycket övertalning, och när de sa till henne att det inte var rätt att avböja en inbjudan av det här slaget, gick hon med på det. Då kom tre alver och ledde henne till ett ihåligt berg där de små bodde. Allt där var litet, men mer elegant och vackert än vad som kan beskrivas. Barnets mor låg i en säng av svart ebenholts prydd med pärlor, täckena var broderade med guld, vaggan var av elfenben, badet av guld. Flickan stod som gudmor och ville sedan gå hem igen, men de små älvorna bad henne enträget att stanna tre dagar hos dem. Så hon stannade och fördrev tiden med nöje och glädje, och de små gjorde allt de kunde för att göra henne lycklig. Till slut gav hon sig av på vägen hem. Först fyllde de hennes fickor helt fulla med pengar, och därefter ledde de henne ut ur berget igen. När hon kom hem ville hon börja sitt arbete och tog kvasten, som fortfarande stod i hörnet, i handen och började sopa. Då kom några främlingar ut ur huset, som frågade henne vem hon var och vad hon hade att göra där? Och hon hade inte, som hon trodde, varit tre dagar hos de små männen i bergen, utan sju år, och under tiden hade hennes tidigare husbonde dött.
Tredje berättelsen.
En viss mors barn hade tagits ur sin vagga av alverna, och en byte med ett stort huvud och stirrande ögon, som inte kunde göra annat än äta och dricka, lades på dess plats. I sin nöd gick hon till sin granne och frågade henne om råd. Grannen sa att hon skulle bära bytet in i köket, ställa det på härden, tända en eld och koka vatten i två äggskal, vilket skulle få bytet att skratta, och om han skrattade skulle allt vara över med honom. Kvinnan gjorde allt som hennes granne bad henne. När hon lade äggskalen med vatten på elden sa djävulen: „Jag är lika gammal som Västerskogen nu, men jag har aldrig sett någon koka något i ett äggskal!“ Och han började skratta åt det. Medan han skrattade kom plötsligt en skara små alver, som kom med det rätta barnet, satte det på härden och tog bytet med sig.

Information för vetenskaplig analys
Nyckeltal | Värde |
|---|---|
| Nummer | KHM 39 |
| Översättningar | EN, ZH, ES, FR, RU, CZ, PT, JA, DE, VI, TR, IT, PL, NL, RO, HU, DA, BG |
| Läsbarhetsindex enligt Björnsson | 38,0 |
| Antal tecken | 5.977 |
| Antal bokstäver | 4.722 |
| Antal meningar | 45 |
| Antal ord | 1.114 |
| Genomsnittligt antal ord per mening | 24,76 |
| Ord med fler än 6 bokstäver | 147 |
| Andel långa ord | 13,2% |
| Typ-token-kvot (TTR) | 0,383 |
| Glidande medelvärde för typ-token-kvot (MATTR) | 0,832 |
| Mått på textuell lexikal mångfald (MTLD) | 115,3 |
| Hapax legomena | 258 |
| Genomsnittlig ordlängd | 4,24 |
| Median för meningslängd | 24,0 |
| 90:e percentilen för meningslängd | 43,0 |
| Andel direkt tal | 10,4% |
| Meningskomplexitet | 1,82 |
| Konnektorer | 0 |
| Referentiell kohesion | 0,029 |
| Kandidater för figurer/namn | Jag (3) |
| Samförekomstnätverk för figurer | inga |
| Motiv-/taggkandidater | Bröderna Grimm |


