Bremens stadsmusikanter - Saga av Bröderna Grimm

En man hade en åsna, som outtröttligt hade burit sädesäckarna till kvarnen i många långa år; men hans styrkor avtog, och han blev mer och mer olämplig för arbete. Då började hans herre fundera på hur han bäst skulle kunna rädda sitt uppehälle; men åsnan, som såg att det inte blåste någon god vind, sprang iväg och gav sig av på vägen till Bremen. „Där,“ tänkte han, „kan jag väl bli stadsmusikant.“ När han hade gått en bit, fann han en hund liggande på vägen, som kippade efter andan som en som sprungit tills han var trött. „Vad kippar du efter så mycket, din store karl?“ frågade åsnan.

”Ah”, svarade hunden, ”eftersom jag är gammal och för varje dag blir svagare och inte längre kan jaga, ville min herre döda mig, så jag flydde; men hur ska jag nu förtjäna mitt levebröd?”

”Jag ska säga dig vad”, sa åsnan, ”jag ska till Bremen och bli stadsmusikant där; följ med mig och bli musiker också. Jag ska spela luta, och du ska slå på grytan.”

Hunden gick med på det, och de gick vidare.

Det dröjde inte länge förrän de kom till en katt som satt på stigen, med ett ansikte som på tre regniga dagar! ”Nå, gamle rakare, vad har gått fel med dig?” frågade åsnan.

”Vem kan vara glad när hans hals är i fara?” svarade katten. ”Eftersom jag nu börjar bli gammal, och mina tänder är nötta till stubbar, och jag föredrar att sitta vid elden och spinna, hellre än att jaga efter möss, ville min matte dränka mig, så jag rymde. Men nu är goda råd knappa. Vart ska jag ta vägen?”

”Följ med oss ​​till Bremen. Du förstår nattmusik, så du kan bli stadsmusikant.”

Katten tyckte det var bra och följde med dem. Efter detta kom de tre flyktingarna till en gårdsplan där tuppen satt på grinden och gol av all sin kraft. ”Din gala går igenom och igenom en”, sa åsnan. ”Vad är det som är fel?”

”Jag har spått fint väder, eftersom det är den dagen då Vår Fru tvättar Kristusbarnets små skjortor och vill torka dem”, sa tuppen; ”men gäster kommer på söndag, så husfrun har inget medlidande och har sagt till kocken att hon tänker äta mig i soppan i morgon, och i kväll ska jag få mitt huvud avhugget. Nu galer jag för full hals medan jag kan.”

”Men rödkammare”, sa åsnan, ”du gör bäst i att följa med oss. Vi ska till Bremen; du kan hitta något bättre än döden överallt: du har en bra röst, och om vi gör musik tillsammans måste den ha någon kvalitet!”

Tuppen gick med på planen, och alla fyra fortsatte tillsammans. De kunde dock inte nå staden Bremen på en dag, och på kvällen kom de till en skog där de tänkte tillbringa natten. Åsnan och hunden lade sig under ett stort träd, katten och tuppen slog sig ner i grenarna; men tuppen flög ända upp till toppen, där han var som tryggast. Innan han somnade tittade han sig omkring åt alla fyra sidor och tyckte sig se en liten gnista brinna i fjärran; så han ropade till sina följeslagare att det måste finnas ett hus inte långt borta, för han såg ett ljus. Åsnan sa: „Om så är fallet, gör vi bäst i att gå upp och gå vidare, för skyddet här är dåligt.“ Hunden tänkte att några ben med lite kött på också skulle göra honom gott!

Så gick de fram till platsen där ljuset var, och snart såg de det lysa starkare och växa sig större, tills de kom till ett väl upplyst rövarhus. Åsnan, som var den största, gick till fönstret och tittade in.

”Vad ser du, min grå häst?” frågade tuppen. ”Vad ser jag?” svarade åsnan; ”ett bord dukat med goda saker att äta och dricka, och rövare som sitter vid det och roar sig.” ”Det vore precis vad vi skulle göra”, sa tuppen. ”Ja, ja; åh, vad jag önskar att vi vore där!” sa åsnan.

Då rådslog djuren med varandra hur de skulle jaga bort rövarna, och till slut kom de på en plan. Åsnan skulle ställa sig med framtassarna på fönsterbrädet, hunden skulle hoppa upp på åsnans rygg, katten skulle klättra upp på hunden, och slutligen skulle tuppen flyga upp och sätta sig på kattens huvud.

När detta var gjort, började de på en given signal spela sin musik tillsammans: åsnan bräkte, hunden skällde, katten jamade och tuppen gol; sedan bröt de in genom fönstret i rummet, så att glaset smattrade! Vid detta hemska oväsen sprang rövarna upp, i tron ​​att ett spöke hade kommit in, och flydde i stor skräck ut i skogen. De fyra följeslagarna satte sig nu ner vid bordet, mycket nöjda med vad som var kvar, och åt som om de skulle fasta i en månad.

Så snart de fyra musikerna var klara, släckte de ljuset, och var och en sökte sig en sovplats efter sin natur och vad som passade honom. Åsnan lade sig ner på lite halm på gården, hunden bakom dörren, katten på eldstaden nära den varma askan, och tuppen satte sig på en takbjälke; och trötta efter sin långa vandring somnade de snart.

När det var över midnatt, och rånarna på avstånd såg att ljuset inte längre brann i deras hus, och allt tycktes tyst, sa kaptenen: „Vi borde inte ha låtit oss bli förskräckta“; och beordrade en av dem att gå och undersöka huset.

När budbäraren fann allt stilla gick han in i köket för att tända ett ljus, och han tog kattens glittrande, eldiga ögon för glödande kol och höll en lucifertändsticka mot dem för att tända den. Men katten förstod inte skämtet och flög upp i hans ansikte, spottade och kliade. Han blev fruktansvärt rädd och sprang till bakdörren, men hunden, som låg där, sprang upp och bet honom i benet; och när han sprang över gården vid halmhögen gav åsnan honom en rejäl spark med bakfoten. Även tuppen, som hade väckts av oljudet och blivit livlig, ropade ner från bjälken: „Kuk-a-doodle-duo!“

Då sprang rånaren tillbaka så fort han kunde till sin kapten och sade: ”Åh, det sitter en hemsk häxa i huset som spottade på mig och kliade mig i ansiktet med sina långa klor; och vid dörren står en man med en kniv som stack mig i benet; och på gården ligger ett svart monster som slog mig med en träklubba; och ovanför, på taket, sitter domaren som ropade: ’För hit skurken till mig!’ så jag kom undan så gott jag kunde.”

Efter detta litade sig rövarna inte in i huset igen; men det passade de fyra musikerna i Bremen så väl att de inte brydde sig om att lämna det längre. Och munnen på den som sist berättade denna historia är fortfarande varm.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys