Rövbrudgummen - Saga av Bröderna Grimm

Det var en gång en mjölnare som hade en vacker dotter, och när hon blev vuxen önskade han att hon var väl försörjd och väl gift. Han tänkte: ”Om någon god friare kommer och frågar efter henne, ska jag ge henne till honom.”

Inte långt därefter kom en friare, som verkade vara mycket rik, och eftersom mjölnaren inte hade något att fela hos honom, lovade han honom sin dotter. Flickan tyckte dock inte om honom så mycket som en flicka borde tycka om mannen hon är förlovad med, och hade inget förtroende för honom.

Varje gång hon såg eller tänkte på honom kände hon en hemlig fasa. En gång sade han till henne: ”Du är min trolovade, och ändå har du aldrig besökt mig.” Flickan svarade: ”Jag vet inte var ditt hus är.”

Då sade brudgummen: ”Mitt hus ligger där ute i den mörka skogen.” Hon försökte ursäkta sig och sa att hon inte kunde hitta vägen dit. Brudgummen sade: ”Nästa söndag måste du komma ut till mig; jag har redan bjudit in gästerna, och jag ska strö aska så att du kan hitta vägen genom skogen.”

När söndagen kom och flickan var tvungen att ge sig av, blev hon mycket orolig, hon visste själv inte riktigt varför, och för att markera sin väg fyllde hon båda sina fickor med ärtor och linser. Aska låg strödd vid skogens ingång, och dessa följde hon, men vid varje steg kastade hon ett par ärtor på marken. Hon gick nästan hela dagen tills hon nådde mitten av skogen, där det var som mörkast, och där stod ett ensamt hus, som hon inte tyckte om, för det såg så mörkt och dystert ut. Hon gick in i det, men ingen var därinne, och den mest absoluta stillhet rådde.

Bild: Paul Hey (1867 – 1952)

Plötsligt ropade en röst,

„Vänd tillbaka, vänd tillbaka, kära unga jungfru, Det är en mördares hus du går in i här.”

Flickan tittade upp och såg att rösten kom från en fågel som hängde i en bur på väggen. Återigen ropade den,

„Vänd tillbaka, vänd tillbaka, kära unga jungfru, Det är en mördares hus du går in i här.”

Sedan gick den unga flickan vidare från ett rum till ett annat och gick genom hela huset, men det var helt tomt och inte en enda människa fanns att finna. Till slut kom hon till källaren, och där satt en mycket gammal kvinna, vars huvud ständigt skakade.

”Kan du inte säga mig”, sade flickan, ”om min fästman bor här?”

”Ack, stackars barn”, svarade den gamla kvinnan, ”vart har du kommit? Du är i en mördargryta. Du tror att du är en brud som snart ska gifta dig, men du kommer att hålla ditt bröllop med döden. Se, jag har tvingats sätta en stor kittel där, med vatten i, och när de har dig i sitt våld, kommer de att skära dig i bitar utan nåd, koka dig och äta dig, ty de är människoköttätare. Om jag inte har medlidande med dig och räddar dig, är du förlorad.”

Därpå ledde den gamla kvinnan henne bakom ett stort svinhuvud där hon inte kunde ses. ”Var tyst som en mus”, sa hon, ”låt bli att ge ifrån dig ett ljud eller rör dig, annars är allt över. På natten, när rövarna sover, kommer vi att fly; jag har länge väntat på ett tillfälle.”

Knappt var detta gjort förrän den gudlösa besättningen kom hem. De släpade med sig ytterligare en ung flicka. De var berusade och brydde sig inte om hennes skrik och klagan. De gav henne vin att dricka, tre glas fulla, ett glas vitt vin, ett glas rött och ett glas gult, och med detta brast hennes hjärta itu. Därefter slet de av henne hennes fina kläder, lade henne på ett bord, skar hennes vackra kropp i bitar och strödde salt därpå.

Den stackars bruden bakom fatet darrade och skakade, för hon såg mycket väl vilket öde rånarna hade bestämt för henne. En av dem lade märke till en guldring på den mördade flickans lillfinger, och eftersom den inte ville lossna genast, tog han en yxa och högg av fingret, men det flög upp i luften, bort över fatet och föll rakt ner i brudens barm. Rånaren tog ett ljus och ville leta efter det, men kunde inte hitta det. Då sa en annan av dem: „Har du tittat bakom det stora svinhuvudet?“ Men den gamla kvinnan ropade: „Kom och hämta något att äta, och låt bli att leta till morgonen, fingret kommer inte att fly från dig.“

Då sade rövarna: ”Den gamla kvinnan har rätt”, och gav upp sitt sökande och satte sig ner för att äta, och den gamla kvinnan hällde upp en sömndruck i sitt vin, så att de snart lade sig ner i källaren och sov och snarkade. När bruden hörde det kom hon ut bakom svinhuvudet och var tvungen att kliva över de slipar som låg, för de låg i rader på marken, och stor var hennes skräck för att hon skulle väcka en av dem. Men Gud hjälpte henne, och hon kom säkert över.

Den gamla kvinnan följde med henne upp, öppnade dörrarna, och de skyndade ut ur mördarhålan med all sin kraft. Vinden hade blåst bort den strödda askan, men ärtorna och linserna hade grotit och vuxit upp och visat dem vägen i månskenet. De gick hela natten, tills de på morgonen kom fram till kvarnen, och då berättade flickan allt för sin far exakt som det hade hänt.

När dagen kom då bröllopet skulle firas, dök brudgummen upp, och mjölnaren hade bjudit in alla sina släktingar och vänner. Medan de satt vid bordet ombads var och en att berätta något. Bruden satt stilla och sa ingenting. Då sa brudgummen till bruden: „Kom, min älskling, vet du ingenting? Berätta något för oss som de andra.“ Hon svarade: „Då ska jag berätta en dröm. Jag gick ensam genom en skog, och till slut kom jag till ett hus där ingen levande själ fanns, men på väggen satt en fågel i en bur som ropade:

„Vänd tillbaka, vänd tillbaka, kära unga jungfru, Det är en mördares hus du går in i här.”

Och detta ropade den ännu en gång. ‚Min älskling, jag drömde bara detta. Sedan gick jag igenom alla rummen, och de var alla tomma, och det var något så hemskt över dem! Till slut gick jag ner i källaren, och där satt en mycket, mycket gammal kvinna, vars huvud skakade; jag frågade henne: ‚Bor min brudgum i det här huset?‘

Hon svarade: „Ack, stackars barn, du har kommit in i en mördargryta, din brudgum bor här, men han ska hugga dig i stycken och döda dig, och sedan ska han tillaga dig och äta dig.“ Min älskling, jag drömde bara detta. Men den gamla kvinnan gömde mig bakom ett stort svinhuvud, och knappt var jag gömd förrän rövarna kom hem och släpade med sig en flicka, som de gav tre sorters vin att dricka, vitt, rött och gult, med vilket hennes hjärta krossades itu. Min älskling, jag drömde bara detta. Därefter drog de av henne hennes vackra kläder och högg hennes ljusa kropp i bitar på ett bord och strödde dem med salt. Min älskling, jag drömde bara detta. Och en av rövarna såg att det fortfarande fanns en ring på hennes lillfinger, och eftersom den var svår att dra av tog han en yxa och högg av den, men fingret flög upp i luften och hoppade bakom det stora svinhuvudet och föll i mitt bröst. Och där är fingret med ringen!” Och med dessa ord drog hon fram det och visade det för de närvarande.

Rånaren, som under denna berättelse hade blivit blek som aska, hoppade upp och ville fly, men gästerna höll honom fast och överlämnade honom till rättvisa. Sedan avrättades han och hela hans trupp för sina ökända dåd.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys