Simeli-berget - Saga av Bröderna Grimm

Det var en gång två bröder, den ene rik, den andre fattig. Den rike gav dock ingenting till den fattige, och han försörjde sig knappt genom att handla med spannmål, och det gick ofta så illa att han inte hade något bröd till sin fru och sina barn. En gång när han körde en skottkärra genom skogen såg han på ena sidan ett stort, kalt, obebyggt berg, och som han aldrig hade sett det förut stod han stilla och stirrade på det med förundran.

Medan han stod så här såg han tolv stora, vilda män komma mot honom, och eftersom han trodde att de var rövare, knuffade han sin kärra in i snåret, klättrade upp i ett träd och väntade för att se vad som skulle hända. De tolv männen gick dock till berget och ropade: „Semsiberg, Semsiberg, öppna dig!“ och genast öppnade sig det karga berget på mitten, och de tolv gick in i det, och så snart de var inne stängdes det. Efter en kort tid öppnades det dock igen, och männen kom ut med tunga säckar på axlarna, och när de alla återigen var i dagsljuset sa de: „Semsiberg, Semsiberg, stäng dig!“ sedan slöt sig berget, och det fanns inte längre någon ingång att se till det, och de tolv gick sin väg.

När de var helt utom synhåll steg den fattige mannen ner från trädet och var nyfiken på att veta vad som egentligen var hemligt gömt i berget. Så han gick upp till det och sa: „Semsiberg, Semsiberg, öppna dig!“ och berget öppnade sig också för honom. Sedan gick han in, och hela berget var en grotta full av silver och guld, och bakom låg stora högar av pärlor och gnistrande juveler, upphopade som säd. Den fattige mannen visste knappast vad han skulle göra och om han fick ta någon av dessa skatter till sig själv eller inte; men till slut fyllde han sina fickor med guld, men han lämnade pärlorna och ädelstenarna där de var. När han kom ut igen sa han också: „Semsiberg, Semsiberg, stäng dig!“ och berget stängde sig, och han gick hem med sin kärra.

Och nu hade han ingen mer anledning till oro, utan kunde köpa bröd till sin hustru och sina barn med sitt guld och vin på köpet. Han levde glatt och rättrådigt, hjälpte de fattiga och gjorde gott mot alla. När pengarna tog slut gick han till sin bror, lånade ett mått som rymde en skäppa och hämtade själv lite mer, men rörde inte vid några av de mest värdefulla sakerna. När han för tredje gången ville hämta något lånade han återigen sin brors mått. Den rike mannen hade emellertid länge varit avundsjuk på sin brors ägodelar och på det vackra levnadssätt han hade inlett, och kunde inte förstå varifrån rikedomarna kom och vad hans bror ville med måttet. Då tänkte han ut ett listigt trick och täckte botten av måttet med tjära, och när han fick tillbaka måttet stack en penning i det. Han gick genast till sin bror och frågade honom: „Vad har du mätt i skäppan?“ „Korn och säd“, sa den andre. Sedan visade han honom penningmyntet och hotade med att om han inte sa sanningen skulle han anklaga honom inför domstol. Den fattige mannen berättade då allting, precis som det hade hänt. Den rike mannen beordrade dock att hans vagn skulle göras i ordning och körde iväg, besluten att utnyttja tillfället bättre än hans bror hade gjort och att ta med sig helt andra skatter.

När han kom till berget ropade han: ”Semsiberg, Semsiberg, öppet.” Berget öppnade sig, och han gick in i det. Där låg alla skatterna framför honom, och länge visste han inte vilken han skulle greppa först. Till slut lastade han sig med så många ädelstenar han kunde bära. Han ville bära sin börda ut, men eftersom hans hjärta och själ var helt fyllda av skatterna hade han glömt bergets namn och ropade: ”Simeliberg, Simeliberg, öppet.” Det var dock inte rätt namn, och berget rörde sig aldrig, utan förblev stängt. Då blev han orolig, men ju längre han tänkte på det, desto mer förvirrades hans tankar, och hans skatter var inte längre till någon nytta för honom. På kvällen öppnade sig berget, och de tolv rövarna kom in, och när de såg honom skrattade de och ropade: ”Fågel, har vi äntligen fångat dig! Trodde du att vi aldrig hade märkt att du hade varit här inne två gånger? Vi kunde inte fånga dig då; denna tredje gången kommer du inte ut igen!” Sedan ropade han: ”Det var inte jag, det var min bror,” men lät han be för sitt liv och säga vad han ville, så högg de av hans huvud.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys