Golden Goose - Saga av Bröderna Grimm

Det fanns en man som hade tre söner, av vilka den yngste hette Enfaldige och blev föraktad, hånad och hånad vid varje tillfälle.

Det hände sig att den äldste ville gå in i skogen för att hugga ved, och innan han gick gav hans mor honom en vacker söt kaka och en flaska vin för att han inte skulle lida av hunger eller törst.

{Lyssna på Gyllene gåsen och hundratals andra sagoljudböcker i Fairytalez Ljudapp för Apple och Android enheter}

När han kom in i skogen mötte han en liten gråhårig gammal man som hälsade honom god dag och sade: „Ge mig en bit kaka ur fickan och låt mig ta en klunk av ditt vin; jag är så hungrig och törstig.“ Men den kloke sonen svarade: „Om jag ger dig min kaka och mitt vin, får jag inget själv; gå med dig,“ och han lät den lille mannen stå kvar och gick vidare.

Men när han började hugga ner ett träd, dröjde det inte länge förrän han gjorde ett falskt hugg, och yxan högg honom i armen, så att han var tvungen att gå hem och låta binda upp den. Och detta var den lille grå mannens verk.

Efter detta gick den andre sonen in i skogen, och hans mor gav honom, liksom den äldste, en kaka och en flaska vin. Den lille gamle grå mannen mötte honom likaså och bad honom om en bit kaka och ett glas vin. Men den andre sonen sade också klokt nog: „Vad jag ger dig ska tas ifrån mig; gå!“ och han lät den lille mannen stå och gick vidare. Hans straff dröjde dock inte; när han hade slagit några slag mot trädet slog han sig i benet, så att han måste bäras hem.

Då sade Simpleton: ”Far, låt mig gå och hugga ved.” Fadern svarade: ”Dina bröder har skadat sig själva med det, låt det vara, du förstår ingenting av det.” Men Simpleton bad så länge att han till slut sade: ”Gå bara då, du kommer att bli klokare av att skada dig.” Hans mor gav honom en kaka gjord på vatten och bakad i aska, och med den en flaska suröl.

När han kom till skogen mötte den lille gamle grå mannen honom också, hälsade honom och sa: „Ge mig en bit av din kaka och lite att dricka ur din flaska; jag är så hungrig och törstig.“ Simpleton svarade: „Jag har bara askaka och suröl; om det behagar dig, så sätter vi oss ner och äter.“ Så satte de sig ner, och när Simpleton drog fram sin askaka, var det en fin söt kaka, och surölet hade blivit gott vin. Så åt och drack de, och därefter sa den lille mannen: „Eftersom du har ett gott hjärta och är villig att dela vad du äger, ska jag ge dig lycka till. Där står ett gammalt träd, hugg ner det, så hittar du något vid rötterna.“ Sedan tog den lille mannen farväl av honom.

Enfaldige gick och högg ner trädet, och när det föll satt en gås i rötterna med fjädrar av rent guld. Han lyfte upp henne, tog henne med sig och gick till ett värdshus där han tänkte övernatta. Nu hade värden tre döttrar, som såg gåsen och var nyfikna på att veta vad en sådan underbar fågel kunde vara, och skulle ha velat ha en av dess gyllene fjädrar.

Bild: Paul Hey (1867 – 1952)

Den äldsta tänkte: „Jag ska snart hitta ett tillfälle att dra ut en fjäder,“ och så snart Simpleton hade gått ut grep hon gåsen i vingen, men hennes finger och hand förblev fastklistrade vid den.

Den andra kom strax därefter, och tänkte bara på hur hon skulle kunna få tag på en fjäder åt sig själv, men hon hade knappt rört vid sin syster förrän hon hölls fast.

Till slut kom även den tredje med samma avsikt, och de andra skrek: „Håll er borta; för guds skull, håll er borta!“ Men hon förstod inte varför hon skulle hålla sig borta. „De andra är där“, tänkte hon, „jag kan lika gärna vara där också“, och sprang till dem; men så fort hon hade rört vid sin syster, höll hon sig fast vid henne. Så de var tvungna att tillbringa natten med gåsen.

Nästa morgon tog Simpleton gåsen under armen och gav sig av, utan att bekymra sig om de tre flickorna som höll fast vid den. De var tvungna att springa efter honom ständigt, nu vänster, nu höger, vart hans ben än förde honom.

Mitt på fälten mötte prästen dem, och när han såg processionen sade han: ”Skams, ni odugliga flickor, varför springer ni över fälten efter den här unge mannen? Är det anständigt?” Samtidigt grep han den yngsta i handen för att dra henne bort, men så fort han rörde vid henne höll han också fast och var tvungen att själv springa bakom.

Det dröjde inte länge förrän klockaren kom förbi och såg sin husbonde, prästen, springa bakom tre flickor. Han blev förvånad över detta och ropade: „Hej! Ers vördnad, vart har ni tagit vägen så snabbt? Glöm inte att vi har dop idag!“ och sprang efter honom och tog honom i ärmen, men hölls också fast vid den.

Medan de fem travade så, en efter en, kom två arbetare med sina hackor från åkrarna; prästen ropade på dem och bad att de skulle släppa honom och klockaren fria.

Bild: Otto Kubel (1868 – 1951)

Men de hade knappt rört klockaren förrän de hölls fast, och nu var det sju stycken som sprang bakom Simpleton och gåsen.

Strax därefter kom han till en stad där en kung regerade, vilken hade en dotter som var så allvarlig att ingen kunde få henne att skratta. Han hade därför utfärdat ett påbud om att den som kunde få henne att skratta skulle gifta sig med henne. När Simpleton hörde detta gick han med sin gås och hela hennes följe före kungadottern, och så snart hon såg de sju människorna springa fram och tillbaka, den ena efter den andra, började hon skratta högt, som om hon aldrig skulle sluta. Därefter bad Simpleton att få henne till hustru; men kungen tyckte inte om svärsonen och kom med alla möjliga ursäkter och sa att han först måste hitta en man som kunde dricka en källare full vin. Simpleton tänkte på den lille grå mannen, som säkert kunde hjälpa honom; så han gick in i skogen, och på samma plats där han hade fällt trädet såg han en man sitta, som hade ett mycket sorgset ansikte. Simpleton frågade honom vad han tänkte så djupt på, och han svarade: „Jag har en så stor törst och kan inte släcka den; kallt vatten står jag inte ut med, en tunna vin jag just tömt, men det är för mig som en droppe på en het sten!

”Där kan jag hjälpa dig”, sa Simpleton, ”följ bara med mig så blir du nöjd.

Bild: Paul Hey (1867 – 1952)

”

Han ledde honom in i kungens källare, och mannen böjde sig över de stora tunnorna och drack och drack tills det värkte i ländarna, och innan dagen var slut hade han tömt alla tunnorna. Då frågade Simpleton ännu en gång efter sin brud, men kungen var förargad över att en sådan ful karl, som alla kallade Simpleton, skulle ta hans dotter, och han ställde ett nytt villkor; han måste först hitta en man som kunde äta ett helt berg bröd. Simpleton tänkte inte länge, utan gick rakt in i skogen, där det på samma plats satt en man som band fast sin kropp med en rem, gjorde en hemsk grimas och sa: „Jag har ätit en hel ugnsfull bullar, men vad hjälper det när man är så hungrig som jag? Min mage förblir tom, och jag måste binda mig om jag inte ska dö av hunger.“

Vid detta blev Simpleton glad och sade: „Res dig upp och kom med mig; du skall äta dig mätt.“ Han ledde honom till kungens palats där allt mjöl i hela kungariket samlades in, och från det lät han baka ett enormt berg bröd. Mannen från skogen stod framför det, började äta, och vid slutet av en dag var hela berget försvunnet. Då bad Simpleton för tredje gången om hans brud; men kungen sökte återigen en utväg och beställde ett skepp som kunde segla både på land och på vatten. „Så snart du kommer seglande tillbaka i det“, sade han, „skall du få min dotter till hustru.“

Simpleton gick rakt in i skogen, och där satt den lille grå mannen som han hade gett sin kaka. När han hörde vad Simpleton ville ha, sa han: „Eftersom du har gett mig att äta och dricka, vill jag ge dig skeppet; och jag gör allt detta eftersom du en gång var vänlig mot mig.“ Sedan gav han honom skeppet som kunde segla på land och vatten, och när kungen såg det, kunde han inte längre hindra honom från att få sin dotter. Bröllopet firades, och efter kungens död ärvde Simpleton sitt rike och levde länge nöjd med sin hustru.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys