Lästid: 5 min
En bonde hade en trogen häst som hade blivit gammal och inte kunde arbeta mer, så hans herre ville inte längre ge honom något att äta och sa: ”Jag kan sannerligen inte ha mer nytta av dig, men jag menar det ändå väl med dig. Om du visar dig fortfarande stark nog att hämta ett lejon hit till mig, ska jag försörja dig, men flytta dig nu från mitt stall,” och med det jagade han honom ut på den öppna landsbygden. Hästen var ledsen och gick till skogen för att söka lite skydd där från vädret. Då mötte räven honom och sa: ”Varför hänger du med huvudet så och går omkring helt ensam?” ”Ack,” svarade hästen, ”girighet och trohet bor inte tillsammans i ett och samma hus. Min herre har glömt vilka tjänster jag har gjort för honom i så många år, och eftersom jag inte längre kan plöja bra, vill han inte längre ge mig mer mat och har drivit bort mig.” ”Utan att ge dig en chans?” frågade räven. ”Chansen var dålig. Han sa att om jag fortfarande vore stark nog att ge honom ett lejon, skulle han behålla mig, men han vet mycket väl att jag inte kan göra det.” Räven sade: ”Jag ska hjälpa dig, lägg dig bara ner, sträck ut dig som om du vore död, och rör dig inte.” Hästen gjorde som räven begärde, och räven gick till lejonet, som hade sin lya inte långt borta, och sade: ”En död häst ligger där ute, kom bara med mig, du kan få en riklig måltid.” Lejonet gick med honom, och när de båda stod bredvid hästen sade räven: ”Det är ju inte särskilt bekvämt för dig här – jag ska säga dig vad – jag ska fästa den vid svansen, och sedan kan du dra in den i din grotta och sluka den i fred.”
Detta råd behagade lejonet: han lade sig ner, och för att räven skulle kunna binda hästen fast vid honom, förblev han helt tyst. Men räven band lejonets ben med hästens svans och vred och fäste allt så väl och så starkt att ingen kraft kunde bryta det. När han var klar med sitt arbete, knackade han hästen på axeln och sa: „Dra, vita häst, dra.“ Då sprang hästen genast upp och drog lejonet med sig. Lejonet började ryta så att alla fåglar i skogen flög ut i skräck, men hästen lät honom ryta och drog honom och släpade honom över landsbygden till sin herres dörr. När herren såg lejonet blev han bättre till mods och sa till hästen: „Du ska stanna hos mig och ha det bra,“ och han gav honom gott att äta tills han dog.

Information för vetenskaplig analys
Nyckeltal | Värde |
|---|---|
| Nummer | KHM 132 |
| Översättningar | EN, ZH, ES, RU, CZ, PT, JA, DE, VI, TR, IT, PL, NL, RO, DA |
| Läsbarhetsindex enligt Björnsson | 31,1 |
| Antal tecken | 2.302 |
| Antal bokstäver | 1.777 |
| Antal meningar | 19 |
| Antal ord | 445 |
| Genomsnittligt antal ord per mening | 23,42 |
| Ord med fler än 6 bokstäver | 34 |
| Andel långa ord | 7,6% |
| Typ-token-kvot (TTR) | 0,485 |
| Glidande medelvärde för typ-token-kvot (MATTR) | 0,814 |
| Mått på textuell lexikal mångfald (MTLD) | 93,7 |
| Hapax legomena | 150 |
| Genomsnittlig ordlängd | 3,99 |
| Median för meningslängd | 23,0 |
| 90:e percentilen för meningslängd | 37,8 |
| Andel direkt tal | 47,0% |
| Meningskomplexitet | 1,89 |
| Konnektorer | 0 |
| Referentiell kohesion | 0,070 |
| Kandidater för figurer/namn | Jag (2) |
| Samförekomstnätverk för figurer | inga |
| Motiv-/taggkandidater | Bröderna Grimm |











