Lästid: 7 min
Tuppen sade en gång till hönan: ”Det är nu nötterna är mogna, så låt oss gå till kullen tillsammans och för en gångs skull äta oss mätta innan ekorren tar bort dem alla.”
”Ja”, svarade hönan, ”kom, vi ska ha lite nöje tillsammans.” Sedan gick de till kullen, och eftersom det var en ljus dag stannade de till kvällen. Nu vet jag inte om det var för att de hade ätit tills de var för feta, eller om de hade blivit stolta, men de ville inte gå hem till fots, och tuppen var tvungen att bygga en liten vagn av nötskal.
När den var klar satte sig den lilla hönan i den och sa till tuppen: ”Du kan bara sela för dig själv.”
”Det tycker jag om!” sa tuppen, ”jag går hellre hem till fots än låter mig spännas för det; nej, det är inte vår överenskommelse. Jag har inget emot att vara kusk och sitta på lådan, men jag vill inte släpa den själv.
”
Medan de sålunda disputerade, kvackade en anka till dem: ”Ni tjuvar, vem bad er gå till min nöthög? Vänta, ni ska få lida för det!” och sprang med öppen näbb mot tuppen. Men tuppen var inte heller sysslolös, utan kastade sig djärvt över ankan och sårade henne till slut så med sina sporrar att hon bad om nåd och villigt lät sig spännas fast vid vagnen som straff.
Den lilla tuppen satte sig nu på vagnen och blev kusk, och därefter gav de sig iväg i galopp med orden: ”Anka, kör så fort du kan.” När de hade kört en bit på vägen mötte de två fotgängare, en nål och en nål. De ropade: ”Stopp! stopp!” och sa att det snart skulle bli beckmörkt, och att de sedan inte kunde gå ett steg längre, och att det var så smutsigt på vägen, och frågade om de inte kunde komma in i vagnen ett tag.
De hade varit på skräddarens krog vid grinden och hade stannat för länge över ölet. Eftersom de var magra människor, som inte tog upp mycket plats, lät tuppen dem båda komma in, men de var tvungna att lova honom och hans lilla höna att inte trampa på deras fötter. Sent på kvällen kom de till ett värdshus, och eftersom de inte ville gå längre på natten, och eftersom ankan inte heller var stark på fötterna och föll från ena sidan till den andra, gick de in.
Värden hade först många invändningar, hans hus var redan fullt, dessutom trodde han att de inte kunde vara särskilt framstående personer; men till slut, när de höll trevliga tal och berättade för honom att han skulle få ägget som den lilla hönan hade lagt på vägen, och likaså behålla ankan, som värpte ett varje dag, sa han till slut att de kunde stanna över natten. Och nu hade de fått gott om tid och festat och uppslukat. Tidigt på morgonen, när dagen grydde och alla sov, väckte tuppen hönan, kom med ägget, hackade upp det, och de åt det tillsammans, men de kastade skalet på spisen. Sedan gick de till nålen som fortfarande sov, tog den i huvudet och stack den i dynan på värdinnans stol och stack nålen i hans handduk, och till slut flög de utan mer dröjsmål iväg över heden.
Ankan, som tyckte om att sova utomhus och hade stannat kvar på gården, hörde dem gå iväg, gjorde sig glad och fann en bäck, som hon simmade nedför, vilket var ett mycket snabbare sätt att resa än att vara förspänd för en vagn. Värden gick inte upp ur sängen på två timmar efter detta; han tvättade sig och ville torka sig, sedan gick nålen över hans ansikte och gjorde en röd strimma från ena örat till det andra. Efter detta gick han in i köket och ville tända en pipa, men när han kom till härden flög äggskalet rakt in i hans ögon.
”I morse anfaller allt mitt huvud”, sa han och satte sig ilsket ner på sin farfars stol, men han ryckte snabbt till igen och ropade: ”Ve mig”, ty nålen hade stuckit honom ännu värre än stiftet, och inte i huvudet. Nu var han djupt arg och misstänkte gästerna som hade kommit så sent kvällen innan, och när han gick och tittade efter dem var de borta. Sedan svor han ett löfte att inte ta in fler trasor i sitt hus, ty de konsumerar mycket, betalar för ingenting och spelar dessutom busiga spratt av tacksamhet.
Facebook 
Whatsapp 
Messenger 
Telegram
Information för vetenskaplig analys
Nyckeltal | Värde |
|---|---|
| Nummer | KHM 10 |
| Översättningar | EN, ZH, ES, FR, RU, CZ, PT, JA, DE, VI, TR, IT, PL, NL, HU, DA, FI, BG |
| Läsbarhetsindex enligt Björnsson | 35,2 |
| Antal tecken | 3.914 |
| Antal bokstäver | 3.053 |
| Antal meningar | 30 |
| Antal ord | 745 |
| Genomsnittligt antal ord per mening | 24,83 |
| Ord med fler än 6 bokstäver | 77 |
| Andel långa ord | 10,3% |
| Typ-token-kvot (TTR) | 0,442 |
| Glidande medelvärde för typ-token-kvot (MATTR) | 0,820 |
| Mått på textuell lexikal mångfald (MTLD) | 92,4 |
| Hapax legomena | 222 |
| Genomsnittlig ordlängd | 4,10 |
| Median för meningslängd | 25,5 |
| 90:e percentilen för meningslängd | 40,2 |
| Andel direkt tal | 14,2% |
| Meningskomplexitet | 2,13 |
| Konnektorer | 0 |
| Referentiell kohesion | 0,047 |
| Kandidater för figurer/namn | inga |
| Samförekomstnätverk för figurer | inga |
| Motiv-/taggkandidater | Bröderna Grimm |
