Lästid: 7 min
Förr i tiden fanns det ett land där nätterna alltid var mörka, och himlen bredde sig över det som en svart duk, ty där gick månen aldrig upp, och ingen stjärna lyste i dunklet. Vid världens skapelse hade ljuset på natten varit tillräckligt. Tre unga karlar reste en gång ut ur detta land på en reseexpedition och anlände till ett annat kungarike, där, på kvällen när solen hade försvunnit bakom bergen, en lysande glob placerades på en ek, som spred ett mjukt ljus vida omkring. Med hjälp av denna kunde allt mycket väl ses och urskiljas, även om det inte var lika starkt som solen. De resande stannade och frågade en lantman som körde förbi med sin vagn, vad det var för slags ljus. ”Det är månen”, svarade han; ”vår borgmästare köpte den för tre daler och fäste den på eken. Han måste hälla olja i den dagligen och hålla den ren, så att den alltid kan brinna klart. Han får en daler i veckan av oss för att göra det.”
{Lyssna på Månen plus hundratals andra sagoljudböcker i Fairytalez Ljudboksapp för Apple och Android enheter}
När bonden hade kört iväg, sa en av dem: ”Vi skulle kunna ha lite användning av den här lampan, vi har en ek hemma, som är lika stor som den här, och vi skulle kunna hänga den på den. Vilket nöje det skulle vara att inte behöva leva på natten i mörkret!” ”Jag ska säga dig vad vi ska göra”, sa den andre; ”vi ska hämta en vagn och hästar och bära bort månen. Människorna här kan köpa sig en ny.” ”Jag är en bra klättrare”, sa den tredje, ”jag ska ta ner den.” Den fjärde hade med sig en vagn och hästar, och den tredje klättrade upp i trädet, borrade ett hål i månen, drog ett rep genom den och sänkte ner den. När den lysande bollen låg i vagnen, täckte de över den med en duk, så att ingen skulle se stölden. De förde den säkert till sitt eget land och placerade den på en hög ek. Gamla och unga jublade när den nya lampan lät sitt ljus lysa över hela landet, och sovrum och vardagsrum fylldes av den. Dvärgarna kom fram ur sina grottor i klipporna, och de små alverna i sina små röda rockar dansade i ringar på ängarna.
De fyra såg till att månen försågs med olja, rengjorde veken och fick sin veckovisa daler, men de blev gamla män, och när en av dem blev sjuk och såg att han var på väg att dö, bestämde han att en fjärdedel av månen skulle, som hans egendom, läggas i graven med honom. När han dog klättrade borgmästaren upp i trädet och klippte av en fjärdedel med häcksaxen, och denna placerades i hans kista. Månens ljus minskade, men fortfarande inte synligt. När den andre dog, begravdes den andra fjärdedelen med honom, och ljuset minskade. Det blev ännu svagare efter den tredjes död, som likaledes tog med sig sin del av den; och när den fjärde bars till sin grav, återuppstod det gamla tillståndet av mörker, och närhelst folket gick ut på natten utan sina lyktor slog de huvudena mot varandra.
När emellertid månens bitar hade förenats igen i världen nedanför, där mörkret alltid hade rått, hände det sig att de döda blev oroliga och vaknade ur sin sömn. De blev förvånade när de kunde se igen; månskenet var fullt tillräckligt för dem, ty deras ögon hade blivit så svaga att de inte kunde uthärda solens glans. De steg upp och var glada och återgick till sina tidigare levnadsvanor. Några av dem gick till pjäsen och dansen, andra skyndade sig till krogarna, där de bad om vin, blev fulla, bråkade, grälade och till slut tog de upp knölar och skämtade med varandra. Oväsendet blev större och större och nådde slutligen ända till himlen.
Sankt Petrus, som vaktar himmelens portar, trodde att den undre världen hade brutit ut i uppror och samlade de himmelska trupperna, som ska driva tillbaka den Onde när han och hans medhjälpare stormar de saligas boning. Eftersom dessa emellertid inte kom, steg han upp på sin häst och red genom himmelens portar, ner i världen nedanför. Där underkuvade han de döda, befallde dem att lägga sig i sina gravar igen, tog månen med sig och hängde den upp i himlen.

Information för vetenskaplig analys
Nyckeltal | Värde |
|---|---|
| Nummer | KHM 175 |
| Översättningar | EN, ZH, ES, FR, RU, PT, JA, DE, KO, VI, TR, IT, PL, NL, DA, BG |
| Läsbarhetsindex enligt Björnsson | 38,5 |
| Antal tecken | 3.943 |
| Antal bokstäver | 3.118 |
| Antal meningar | 31 |
| Antal ord | 721 |
| Genomsnittligt antal ord per mening | 23,26 |
| Ord med fler än 6 bokstäver | 110 |
| Andel långa ord | 15,3% |
| Typ-token-kvot (TTR) | 0,469 |
| Glidande medelvärde för typ-token-kvot (MATTR) | 0,811 |
| Mått på textuell lexikal mångfald (MTLD) | 97,3 |
| Hapax legomena | 237 |
| Genomsnittlig ordlängd | 4,32 |
| Median för meningslängd | 20,0 |
| 90:e percentilen för meningslängd | 42,0 |
| Andel direkt tal | 14,9% |
| Meningskomplexitet | 1,87 |
| Konnektorer | 0 |
| Referentiell kohesion | 0,025 |
| Kandidater för figurer/namn | inga |
| Samförekomstnätverk för figurer | inga |
| Motiv-/taggkandidater | Bröderna Grimm |











