Ugglan - Saga av Bröderna Grimm

För två eller trehundra år sedan, när människor var långt ifrån så sluga och listiga som de är nu, inträffade en extraordinär händelse i en liten stad. Av någon slump hade en av de stora ugglorna, kallade hornugglor, kommit från den närliggande skogen in i en av stadsbornas lada på natten, och när dagen grydde vågade hon inte lämna sin tillflyktsort igen, av rädsla för de andra fåglarna, som förorsakade ett fruktansvärt skrik varje gång hon dök upp. På morgonen när drängen gick in i ladan för att hämta halm, blev han så djupt förskräckt vid åsynen av ugglan som satt där i ett hörn, att han sprang iväg och tillkännagav för sin herre att ett monster, vars like han aldrig sett i sitt liv, och som kunde sluka en människa utan minsta svårighet, satt i ladan och himlade med ögonen i huvudet. ”Jag känner dig redan”, sa husbonden, ”du har mod nog att jaga en koltrast omkring på fälten, men när du ser en död höna ligga måste du hämta en pinne innan du går nära den.” „Jag måste gå och se själv vad det är för ett monster“, tillade husbonden och gick ganska djärvt in i spannmålsmagasinet och såg sig omkring. När han emellertid såg den märkliga, bistra varelsen med egna ögon, blev han inte mindre skräckslagen än tjänaren hade varit. Med två språng sprang han ut, sprang till sina grannar och bad dem bönfallande att hjälpa honom mot ett okänt och farligt odjur, annars kunde hela staden vara i fara om det skulle bryta sig lös ur ladan, där det var instängt. Ett stort oväsen och larm uppstod på alla gator, stadsborna kom beväpnade med spjut, högafflar, liar och yxor, som om de skulle gå ut mot en fiende; slutligen dök senatorerna upp med borgmästaren i spetsen. När de hade ställt upp på marknadsplatsen, marscherade de till ladan och omringade den på alla sidor. Därpå steg en av de modigaste av dem fram och gick in med sänkt spjut, men kom springande ut omedelbart därefter med ett skrik och blek som döden, och kunde inte yttra ett enda ord. Ännu två andra vågade sig in, men det gick inte bättre för dem. Till slut steg en fram; en stor stark man som var berömd för sina krigiska dåd, och sade: ”Ni kommer inte att driva bort monstret genom att bara titta på det; vi måste vara allvarliga här, men jag ser att ni alla har ställt er till kvinnor, och ingen av er vågar möta djuret.” Han beordrade dem att ge honom lite rustning, lät hämta ett svärd och spjut och beväpnade sig. Alla berömde hans mod, även om många fruktade för hans liv. De två ladugårdsdörrarna öppnades, och de såg ugglan, som under tiden hade satt sig mitt på en stor tvärbjälke. Han lät hämta en stege, och när han lyfte den och gjorde sig redo att klättra upp, ropade de alla till honom att han skulle bära sig tappert och rekommenderade honom till St. George, som dödade draken. När han just hade nått toppen, och ugglan insåg att han hade planer på henne, och även var förvirrad av folkmassan och ropen, och visste inte hur hon skulle fly, himlade hon med ögonen, rufsade med fjädrarna, flaxade med vingarna, knäppte med näbben och ropade: ”Tuwhit, tuwhoo!” med hård röst. „Slå hem!“ „Slå till motan!“ skrek folkmassan utanför till den tappre hjälten. ”Den som stod där jag står”, svarade han, ”skulle inte ropa, slå till!” Han satte visserligen foten ett stegpinne högre upp på stegen, men sedan började han darra och gick halvt svimfärdig tillbaka.

Och nu fanns det ingen kvar som vågade utsätta sig för sådan fara. ”Monstret”, sa de, ”har förgiftat och dödligt sårat den allra starkaste mannen bland oss ​​genom att fräsa efter honom och bara andas på honom! Ska vi också riskera våra liv?” De rådslog om vad de borde göra för att förhindra att hela staden förstördes. Länge verkade allt vara till ingen nytta, men till slut fann borgmästaren en lösning. ”Min åsikt”, sa han, ”är att vi borde, ur den gemensamma penningen, betala för denna lada, och allt spannmål, halm eller hö som den innehåller, och på så sätt gottgöra ägaren, och sedan bränna ner hela byggnaden, och det hemska odjuret med det. På så sätt behöver ingen riskera sitt liv. Det här är inte tid att tänka på utgifter, och snålhet skulle vara illa använd.” Alla höll med honom. Så de satte eld på ladan i alla fyra hörnen, och med den brändes ugglan eländigt. Låt den som inte vill tro det gå dit och fråga själv.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys