Spelande Hansel - Saga av Bröderna Grimm

Det var en gång en man som inte gjorde något annat än att spela, och därför kallade folk honom aldrig något annat än Spelhans, och eftersom han aldrig slutade spela, spelade han bort sitt hus och allt han ägde. Dagen innan hans fordringsägare skulle ta hans hus ifrån honom kom Herren och Sankt Per och bad honom ge dem husrum för natten. Då sa Spelhans: „För min del får ni stanna över natten, men jag kan inte ge er en säng eller något att äta.“ Så sa Herren att han hade rätt att ta emot dem, och att de själva skulle köpa något att äta, vilket Spelhans inte hade några invändningar mot. Därefter gav Sankt Per honom tre groschen och sa att han skulle gå till bagaren och hämta lite bröd. Så gick Spelhans, men när han kom fram till huset där de andra spelgölingarna var samlade, hälsade de honom högljutt, trots att de hade vunnit allt han ägde, och sa: „Hans, kom in.“ „Åh,“ sa han, „vill du också vinna de tre groschen?“ Då ville de inte släppa honom. Så han gick in och spelade bort även de tre groschen. Under tiden väntade Sankt Petrus och Herren, och eftersom han dröjde så länge med att komma, gav de sig iväg för att möta honom. När Spelhans kom, låtsades han dock att pengarna hade fallit ner i rännstenen och fortsatte att kratta runt i dem hela tiden för att hitta dem, men Vår Herre visste redan att han hade förlorat dem i spelet. Sankt Petrus gav honom återigen tre groschen, och nu lät han sig inte ledas bort igen, utan hämtade dem brödet. Vår Herre frågade då om han inte hade något vin, och han sa: „Ack, herre, tunnorna är alla tomma!“ Men Herren sa att han skulle gå ner i källaren, för det bästa vinet fanns fortfarande där. Länge ville han inte tro detta, men till slut sa han: „Nåväl, jag ska gå ner, men jag vet att det inte finns något där.“ Men när han vred på kranen, se och skåda, det bästa vinet tog slut! Så han tog det till dem, och de två tillbringade natten där. Tidigt nästa dag sa vår Herre till Spelhans att han kunde be om tre tjänster. Herren förväntade sig att han skulle be om att få komma till himlen; men Spelhans bad om en kortlek med vilken han kunde vinna allt, om tärningar med vilka han skulle vinna allt, och om ett träd där alla möjliga sorters frukt skulle växa, och från vilket ingen som hade klättrat upp kunde stiga ner förrän han bad honom göra det. Herren gav honom allt han hade bett om och gav sig av med Sankt Petrus.

Och nu började Spelhans genast spela på allvar, och det dröjde inte länge förrän han vunnit halva världen. Då sade Sankt Petrus till Herren: ”Herre, det här får inte fortsätta, han kommer att vinna, och du förlora, hela världen. Vi måste skicka Döden till honom.” När Döden dök upp hade Spelhans just satt sig vid spelbordet, och Döden sade: ”Hans, kom ut en stund.” Men Spelhans sade: ”Vänta bara lite tills spelet är över, och under tiden gå upp i det där trädet där ute och samla lite frukt så att vi kan ha något att mumsa på vägen.” Därefter klättrade Döden upp, men när han ville komma ner igen kunde han inte, och Spelhans lämnade honom där uppe i sju år, under vilken tid ingen dog.

Så sade Sankt Petrus till Herren: ”Herre, det här får inte fortsätta. Människor dör inte längre; vi måste gå själva.” Och de gick själva, och Herren befallde Hans att låta Döden komma ner. Så Hans gick genast till Döden och sade till honom: ”Kom ner”, och Döden tog honom direkt och gjorde slut på honom. De gick iväg tillsammans och kom till nästa värld, och sedan gick Spelarhans raka vägen mot Himmelens dörr och knackade på den. ”Vem är där?” ”Spelarhans.” ”Ah, vi vill inte ha något med honom att göra! Gå!” Så gick han till Skärseldens dörr och knackade en gång till. ”Vem är där?” ”Spelarhans.” ”Ah, det är tillräckligt med gråt och klagan här utan honom. Vi vill inte spela, bara gå iväg igen.” Sedan gick han till Helvetets dörr, och där släppte de in honom. Det fanns dock ingen hemma utom gamle Lucifer och de korkade djävlarna som just hade utfört sitt onda verk i världen. Och knappt var Hans där förrän han satte sig ner för att spela igen. Lucifer hade dock inget att förlora, förutom sina vanskapta djävlar, och Spelhans vann dem från honom, som han med sina kort inte kunde undgå att göra. Och nu var han iväg igen med sina krokiga djävlar, och de gick till Hohenfürt och drog upp en hoppstång, och med den gick de till himlen och började sticka stången mot den, och himlen började spricka. Så återigen sa Sankt Petrus: „Herre, det här kan inte fortsätta, vi måste släppa in honom, annars kastar han ner oss från himlen.“ Och de släppte in honom. Men Spelhans började genast spela igen, och det blev ett sådant oväsen och förvirring att man inte hörde vad de själva sa. Därför sa Sankt Petrus återigen: „Herre, det här kan inte fortsätta, vi måste kasta ner honom, annars gör han hela himlen upprorisk.“ Så de gick genast till honom och kastade ner honom, och hans själ splittrades i bitar och gick in i de spelande vagabonder som lever just idag.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys