De tre spinnerskorna - Saga av Bröderna Grimm

Det var en gång en flicka, som var lat och ej ville spinna, och hvad modern än sade till henne, kunde hon ej förmå henne därtill. Till sist blef modern en gång utom sig af vrede och otålighet, så att hon slog henne, hvaröfver flickan började att högljudt gråta. Nu for just drottningen förbi, och då hon hörde gråten, lät hon vagnen hålla, gick in i huset och frågade modern hvarför hon slog dottern, så att man därute på vägen hörde henne skrika. Då skämdes hustrun öfver att hon skulle omtala sin dotters lättja och sade: »Jag kan ej få henne att låta bli att spinna, hon vill ständigt och jämt spinna, och jag är fattig och kan ej skaffa lin.» Då svarade drottningen: »Jag hör ingenting hällre än spinnrocken och är aldrig nöjdare än då hjulen surra; låt er dotter få följa med mig till slottet, jag har tillräckligt med lin, där kan hon få spinna så mycket hon har lust till.» Modern var hjärtans belåten, och drottningen tog flickan med sig. Då de kommit till slottet, förde hon henne upp till tre kamrar, som lågo fulla af det präktigaste lin från golf till tak. »Spinn nu detta lin åt mig», sade hon, »och när du får det färdigt, så skall du få min äldste son till make; hur fattig du än må vara, bryr jag mig ej därom, din oförtrutna flit är utstyrsel nog.» Flickan blef förskräckt inom sig, ty hon kunde ej spinna detta lin, om hon också blef hundra år gammal och hade suttit vid från morgon till kväll hvarenda dag. Då hon nu var allena, började hon gråta och satt så tre dagar, utan att röra en hand. Tredje dagen kom drottningen och då hon såg, att ännu ingenting var spunnet, blef hon förvånad, men flickan urskuldade sig därmed att hon af sorg öfver att ha måst lämna sin moders hus ännu ej hade kunnat börja. Det höll drottningen till godo med, men sade, då hon gick: »I morgon måste du börja arbeta.»

Då flickan åter var allena, visste hon ej alls hvad hon skulle ta sig till och i sin bedröfvelse gick hon fram till fönstret. Då såg hon tre kvinnor närma sig, af hvilka den första hade en bred plattfot, den andra en så stor underläpp, att den hängde ned öfver hakan, och den tredje en tjock tumme. De stannade utanför fönstret, tittade upp och frågade flickan hvad som felades henne. Hon klagade sin nöd för dem; då erbjödo de henne sin hjälp och sade: »Vill du bjuda oss på ditt bröllop och ej skämmas för oss och kalla oss dina mostrar och låta oss få sitta vid ditt bord, så vilja vi spinna linet åt dig och det inom kort tid.» — »Hjärtans gärna», svarade hon, »kommen in och börjen genast med arbetet.» Då släppte hon in de tre besynnerliga kvinnorna och gjorde ett tomrum i den första kammaren; där satte de sig och ställde upp sina spinnrockar. Den ena drog tråden och trampade hjulet, den andra vätte tråden, den tredje snodde den och slog med fingret på bordet, och så ofta hon slog, föll en garnhärfva till golfvet och den var så fint spunnen som möjligt var. För drottningen gömde hon de tre spinnerskorna och visade henne, så ofta hon kom, mängden af spunnet garn, så att denna ej visste huru hon skulle berömma henne nog. Då den första kammaren var tom, blef det den andras tur och slutligen den tredjes, och den var äfven snart tömd. Nu togo de tre kvinnorna afsked och sade till flickan: »Glöm ej hvad du har lofvat oss, det skall bli din lycka.»

Då flickan visade drottningen de tomma kamrarne och den stora garnhögen, tillredde hon bröllopet, och brudgummen gladde sig, att han fick en så skicklig och flitig hustru och berömde henne högeligen. »Jag har tre mostrar», sade flickan, »och som de ha visat mig mycken vänlighet, vill jag ej gärna glömma dem nu i min lycka; tillåt mig att bjuda dem på bröllopet och att de få sitta vid bordet med.» Drottningen och brudgummen sade: »Hvarför skulle vi ej tillåta det?» Då nu festen började, inträdde de tre gamla ungmörna i besynnerliga dräkter, och bruden sade: »Varen välkomna, kära mostrar.» — »Åh», sade brudgummen, »hur kan du ha så fula släktingar?» Därefter gick han till den ena, hon med den breda plattfoten, och frågade: »Hvaraf har ni fått en sådan bred fot?» — »Af att trampa spinnrocken», svarade hon, »af att trampa spinnrocken.» Då gick brudgummen till den andra och sade: »Hvaraf har ni fått den nedhängande läppen?» — »Af att väta tråden», svarade hon, »af att väta tråden.» Sedan frågade han den tredje: »Hvaraf har ni fått den tjocka tummen?» — »Af att tvinna garnet», svarade hon, »af att tvinna garnet.» Då vardt konungasonen förskräckt och sade: »Då skall min sköna brud aldrig mer röra vid en spinnrock.» Och så var hon kvitt det tråkiga linspinnandet.

Digitalt paketIllustrerad utgåva med 247 bilder och 1 362 sidorPDF + EPUB + Kindle + KoboLadda ner nu

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Dela

Läs en annan kort saga (5 min)

Räven och gässen

Stjärnpengarna

Bonden och djävulen

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys