Den lilla hönans död - Saga av Bröderna Grimm

Det var en gång en liten gång som den lilla hönan gick med den lilla tuppen till nötberget, och de kom överens om att den som hittade en nötkärna skulle dela den med den andra. Då hittade hönan en stor, stor nöt, men sa ingenting om den, utan tänkte äta kärnan själv. Kärnan var dock så stor att hon inte kunde svälja den, och den satt kvar i halsen på henne, så att hon blev rädd för att bli kvävd.

Sedan ropade hon: ”Tupp, jag ber dig att springa så fort du kan och hämta lite vatten åt mig, annars kvävs jag.” Den lilla tuppen sprang så fort han kunde till källan och sa: ”Bäck, du måste ge mig lite vatten; den lilla hönan ligger på nöthögen och har svalt en stor nöt och håller på att kvävas.”

Brunnen svarade: ”Spring först till bruden och be henne ge dig lite rött siden.”

Den lilla tuppen sprang till bruden och sade: ”Brud, du ska ge mig lite rött siden; jag vill ge rött siden till brunnen, brunnen ska ge mig lite vatten, jag ska ge vattnet till den lilla hönan som ligger på nötkullen och har svalt en stor nötkärna och håller på att kvävas av den.”

Bruden svarade: ”Spring först och hämta min lilla krans som hänger på en pil.”

Så sprang den lilla tuppen till pilen och drog kransen från grenen och bar den till bruden, och bruden gav honom lite rött siden i stället, som han bar till brunnen, som gav honom lite vatten i stället. Sedan bar den lilla tuppen vattnet till hönan, men när han kom dit hade hönan kvävts under tiden och låg där död och orörlig.

Då blev tuppen så upprörd att han ropade högt, och alla djuren kom för att sörja den lilla hönan, och sex möss byggde en liten vagn för att bära henne till hennes grav, och när vagnen var klar spände de sig för den, och tuppen körde. På vägen mötte de dock räven, som sade: „Vart ska du, lilla tuppe?“

„Jag ska begrava min lilla höna.“

„Får jag köra med dig?“

„Ja, men sätt dig längst bak i vagnen, ty framtill skulle mina små hästar inte kunna dra dig.“

Sedan satte sig räven längst bak, och därefter gjorde vargen, björnen, hjorten, lejonet och alla skogens djur detsamma. Sedan fortsatte processionen, och de nådde bäcken. „Hur ska vi komma över?“ sa den lilla tuppen.

Ett sugrör låg vid bäcken, och det stod: ”Jag lägger mig rakt över, och sedan kan du köra över mig.”

Men när de sex mössen kom till bron, gled halmen och föll ner i vattnet, och alla sex mössen föll i och drunknade. Sedan hamnade de i nöd igen, och en kol kom och sade: ”Jag är stor nog, jag ska lägga mig över, och du ska köra över mig.”

Så lade sig även kolet över vattnet, men nuddade olyckligtvis just det, varpå kolet fräste, slocknade och dog. När en sten såg det, tyckte den medlidande med den lilla tuppen, ville hjälpa honom och lade sig över vattnet.

Då drog tuppen vagnen själv, men när han kom över den och nådde stranden med den döda hönan, och skulle just dra över de andra som också satt bakom, var de för många, vagnen körde tillbaka, och de föll alla i vattnet tillsammans, och drunknade.

Sedan lämnades den lilla tuppen ensam med den döda hönan, och grävde en grav åt henne och lade henne i den, och gjorde en hög ovanför den, på vilken han satte sig ner och oroade sig tills han också dog, och då var alla döda.

Facebook

Whatsapp

Messenger Telegram

Lär dig språk. Dubbelklicka på ett ord.Lär dig språk i sitt sammanhang med Childstories.org och Deepl.com.

Information för vetenskaplig analys